Idag är det jättefint väder! Vi gav oss ut efter frukost, utan någon egentlig destination. jag lät Milo bestämma vart vi skulle gå...
Först bestämde han att vi skulle leka på gården en stund. Han är så stolt över att kunna klättra upp i rutschkanan själv!
Men vad är det som händer där borta??
Wow! En sopbil!
Den måste man ju kolla in!
Vi satt på gräsmattan och tittade när sopgubbarna tömde grovsoprummet. Mycket fascinerande.
Sen var det full fart igen! Ner från gården, över gatan och in på nästa gård. Här fanns en spännande tunnel...
...med en trappa på andra sidan! Jackpot! Trappor är det allra bästa Milo vet. Klättra upp, klättra ner, klättra upp, klättra ner.
Och man måste självklart prova backen bredvid trappan också, den var det fart i.
Plötsligt fick Milo syn på en ännu längre trappa, så vi gick ner för den.
Väl nere satte vi oss i gräset och åt kex och drack vatten. Man måste ju ha lite pauser också i äventyret.
Här händer spännande grejer. Badande människor på Nälstabadet.
Milo ser drömmande på de badande... han försökte också klättra på stängslet (som är en två meter högt) men det gick inte så bra.
Sen kom vi tillbaka till vår gård. En farbror stod och vattnade blommorna på gården, vilket gjorde att det bildades små vattenpölar. De måste man ju plaska i, och sätta sig i! En liten tröst när man inte fick gå in och bada på bassängbadet...
En sak Milo alltid måste göra är att kolla så att källardörren är låst, innan vi går in i vår port.
Och sen var vi hemma igen! Vilket äventyr!
Först var Milo ganska försiktig och ville inte riktigt gå i plaskdammen, utan nöjde sig med att doppa händerna. Men plötsligt klev han i och sen var det höjden av lycka! Här har han hittat ett "utblås" under vattnet som kittlar när man sätter benet bredvid.
Minna och Henry höll sig på torra land. Henry lekte med prassliga påsar och annat som är högsta vinsten när man är fem månader gammal.
