Den här köpte jag till Milo idag:
Den var menad som julklapp, men sen råkade han få syn på den... då var det kört.
Min kära brandbil, man kan ha dig som vovve också.
Tuut-tuut-tuut-tuut-tuut-tuut...(skulle inte förvåna mig om han går och somnar med brandbilen ikväll)
1 kommentar:
Åh, vilken maffig bil! Och en till!Jag förstår att det inte gick att hejda Milo, när han hade fått syn på sådana skönheter..Lustigt nog såg Peter och jag häromdagen en liten person i Milos ålder som gick och drog en brandbil precis sådär i stegen, på väg hem från dagis, antog vi. Mamman fick vackert vänta medans brandbilen och den stolte ägaren så sakta traskade runt ett träd och hela tiden kom det väldigt lyckliga små ljud från barnet i fråga- det var faktiskt omöjligt att bedöma om det var en hon eller han. Jag noterar också en viss bokhylla i bakgrunden..
Skicka en kommentar