Bättre sent än aldrig

Efter en räd på jobbet idag (där jag och hanna var på besök) hittades en kamerasladd som passade till min kamera. Så nu kör vi!

Kvällen före julafton. Milo har fotosession med mamma och lillasyster.

Julafton. "Snälla ni, nu när i är så finklädda och allt kan jag väl få ta ett enda litet kort på er?" Hm. Lättare sagt än gjort.

Sen råkade jag visa Milo hur man tar kort med självutlösaren och då ville han givetvis göra det ganska många gånger.

På julafton var vi hemma hos morfar. Då är det bus och hålligång som gäller. Morfar är ganska busig han i grunden.

Elise och Hanna undersöker mitt och moster Lottas gamla My Little Pony-slott. Mycket spännande.

Milo skrev namnkorten till bordsplaceringen.

Jaha, bäst att prova den där självutlösaren igen. Här är vi allesammans som var med!

Milo tog kort på alla sina julklappar. Det här var en av två radiostyrda bilar.

Hannas bästa julklapp var den här dockvagnen. Där stoppade hon ner nallar, dockor och bilar som hon sedan körde runt på och vaggade till sömns.

Efter jul och nyår blev det femårskalas! Gånger två faktiskt.

Och då provar vi självutlösaren igen. Från vänster, Mormor, Saras lilla Max, Milo, Sara, Lovis, Hanna och jag.

Två dagar efter födelsedagen hade Milo kalas för sina förskolekompisar. Här ska de allihopa sitta i tältet och spela ballongspelet. Sju barn i ett tält som ska spela spel... De var inte kvar där inne så länge.

Sen hade Milo och jag bestämt att det skulle vara roliga lekar som dans-stopp och blindbock. Men plötsligt skrek Milo: "Nu ska vi spela TV-spel!" och då fanns det inte en suck att något annat skulle få chansen. Förutom fiskdamm förstås, då slet de sig från TV-spelet ändå. :-)